Jag kommer tillbaka!
Oj hjälp! Det är så sjukt allting. Två veckor är snart avklarade och jag vet inte vart de 14 dagarna tog vägen alls. Det kändes som det var igår som jag satt på mitt vardagsrumsgolv hemma i lilla Säffle och packade för 7 och en 1/5 vecka utan vänner och familj, och nu är det bara sex veckor kvar.
Jag kan erkänna, de första dagarna här var riktigt tuffa. Jag låg många nätter med gråten i halsen och jag hade mina svaga stunder när jag bara ville skita i allt och åka hem igen. Jag började t.o.m. fundera ut olika osaker till att få åka hem: brutna ben, hemsk sjukdom, misshandel eller rån av allt jag ägde och har. Men efter långa (och dyra) samtal till mina föräldrar så gav jag det några dagar, jag lät mig själv få må lite dåligt och gråta en skvätt för de där tårarna var jag bara saknad av de jag rår om och nu två veckor senare sitter jag och tänker: "Hade jag inte haft något att komma hem till hade jag med största sannolikhet stannat kvar."
Barcelona är en stad att älska, det finns inte mycket att tycka illa om. Människorna är vänliga, de rår om varandra, de lyfter på sig på metron om det är en gammal som stiger in eller en gravid som måste få sitta. Men sen finns det nackdelar som kommer med en stpr stad. Mycket fattigdom, mycket tiggare och berusade, men de ser man mest på kvällarna, när det börjar mörkna i gränderna och jag kan förstå när våra värdfamiljer säger till oss att vara försiktiktiga, kulturen här så otroligt annorlunda, på något konstigt vänster är det okej för män att komma fram och säga fula ord, ta på kvinnorna och vara allmänt omogna. I Sverige ser man nästan det som ett brott: "Kom inte för nära."
Men som sagt, två veckor av otroligt mycket roligt och idag åker fyra av mina svenska vänner hem. Det kommer kännas väldigt tomt på skolan på måndag men vi firade vår sista dag riktigt fint.
Efter skolan drog fem av 8 tjejor plus dansken Nicolas och tysken Sebastian till Barcelonas chokladmuseum. (Det där lät som ett skämt: "Dansken, Tysken och de fem svenskorna), och efter det, när natten nalkades satte sig de fem svenskorna sig på en restaurang på en tvärgata från Las Ramblas där vi fick otroliga pizzor. Efter en
Efter skolan drog fem av 8 tjejor plus dansken Nicolas och tysken Sebastian till Barcelonas chokladmuseum. (Det där lät som ett skämt: "Dansken, Tysken och de fem svenskorna), och efter det, när natten nalkades satte sig de fem svenskorna sig på en restaurang på en tvärgata från Las Ramblas där vi fick otroliga pizzor. Efter en
hel(!) pizza drog vi oss vidare in på ett stort restaurangområde där vi satte oss och tog oss varsin Sangria. Klockan var närmare tre när jag kom hem igen och jag satt i ett nästan lyckorus för att jag fick två så fina veckor med Ebba, Elvira, Villemo och Emma.
Nu har jag en vecka kvar med Lucy och Emma sedan är det bara jag och Henrietta kvar som är svenskar, men vad är det som säger att allt ska ta slut då?
